Dagens Industri skriver om de nya knarkarna. Finansanalytikern Fredrik Ljung och chefsrekryteraren Martin Sjöberg var beroende av alkohol, Rohypnol, amfetamin, kokain, ecstasy och heroin. Idag så arbetar de med att informera företag om det nya missbruket och om hur de lyckades kombinera sitt missbruk med avancerade och krävande arbeten.

DI skriver att "Det är de förlegade bilderna av alkoholisten - som a-lagaren på parkbänken - och av narkomanen - som den nedgångna knarkaren i stripigt hår och smutsig jeansjacka - som gör det så svårt för omgivningen att förstå att den duktiga kollegan eller den välklädda grannen kan ha missbruksproblem".

Det är inget nytt att det finns andra människor än plattan-pundaren och parkbänks-alkoholisten som har missbruksproblem. I sverige finns idag flera hundra tusen läkemedelsmissbrukare. I nöjes- och krogbranschen så är illegala droger ett vanligt inslag. Och även bland det fina folket med välavlönade arbeten så knarkas det.

Det som är avgörande för om missbrukaren hamnar på plattan eller inte är personens ekonomiska möjligheter att finansiera sitt missbruk.
Läkemedelsmissbrukaren får sitt knark utskrivet av läkare och han har råd med hyran, kläder och hygienprodukter. Den högavlönade missbrukaren prioriterar knarket men har råd med hyran, kläder och hygienprodukter även efter det att drogerna är betalda. Den svensson som utvecklar ett missbruk av tung narkotika prioriterar knarket men har sen inte råd med hyran, kläder och hygienprodukter. Och det är han som blir den nedgångna hemlösa knarkaren i stripigt hår och smutsig jeansjacka.

De är beroende av samma substanser, men deras livssituation ter sig väldigt olika.

Anti-knark-propagandan som visar upp den kriminella plattanpundaren är felaktig och kontraproduktiv. Den leder till att upptäckt av missbruk försvåras och marginaliserar de som drabbas hårdast av missbruket. Myndigheterna tappar i auktoritet då det är så uppenbart att delar av deras information är felaktig och ibland direkt lögnaktig.

För att hjälpa plattan-pundaren så är det inte större batonger och hårdare straff som behövs, det som krävs är att de ska betraktas på samma sätt som läkemedelsmissbrukaren. Fick de tunga narkomanerna sina preparat utskrivna av läkare så skulle de inte behöva begå brott eller prostituera sig för att finansiera sitt missbruk. De skulle ha råd med hyra, kläder och hygienartiklar. Och först då, när man lever ett hyffsat normalt liv, kan man blicka framåt mot drogfrihet. För när man precis har blivit påsatt av fem olika personer och gör sig redo för en natt på en offentlig toalett så ter sig sprutan som ett mer realistiskt alternativ än ett produktivt och drogfritt svenssonliv.

Dagens Industri