Jakob Ejersbo fokuserar på det sociala och på den luddiga gränszon som föregår den tunga narkomanin.
...
Ejersbos sätt att fokusera på de underliggande strukturer som skapar sammanhållning inom drogkulturen och gör den så attraktiv för somliga. Det skänker boken ett större psykologiskt djup och gör narkomanerna till nyanserade individer i stället för missbrukande offer.
...
Det fyller också ett tomrum i drogdebatten genom att detronisera den seglivade föreställningen att en pipa hasch oundvikligen leder till heroinmissbruk. Boken skulle lika gärna kunnat ha heta "Gränszon", för den handlar om den långa väg som föregår det tunga missbruket och som många tenderar att blunda för. Om Ejersbo har ett budskap med sin roman - och det tror jag han har - så är det att förklara hur en narkoman blir till. Den svidande samhällskritik som då kommer på köpet består i att visa hur många chanser det också finns att sätta stopp för katastrofen. Innan någon ligger och dör med en spruta i armen.